Det är märkligt hur kontakter knyts och vänskapsband består. För 35 år sedan åkte jag med Smyril från Bergen för att besöka Fär-öarna för första gången. Genom turistbyrån i Havn ordnades boende hos paret Apol på Grönlandsvegur. Det blev början till en livslång gemenskap. Med sådana vänner som Eiko och hans hustru Ruth kan en vänskap bara uttryckas som sagolik. Inte bara de många besöken sedermera hos dem med gästfritt boende utan även breven och telefonsamtalen har varit glädjeämnen som finns bevarade i mitt hjärtas skattkammare.
Eiko drabbades för 8 år sedan av sorgen att hans kära hustru avled. Det blev ett hårt slag. Men Eiko var ingalunda bruten, och det var en sådan inspiration att prata med honom. Senast vi träffades sommaren 2010 berättade han med sådan glöd om sitt liv. Framför allt hade han mycket att förtälja om sina gärningar som byggmästare. Det var inte alltid så lätt i den branschen och motgångar fanns, men som den kämpe Eiko var, gav han aldrig upp utan gav sig ständigt i kast med nya utmaningar.
Eiko var alltid så frikostig med allt. Han bjöd verkligen på sig själv. Otaliga turer med bilen ut i omgivningarna på Färöarna fick jag vara med om. Och tack vare honom som lärare fick jag glädjen att lära mig färöiska språket som jag har nytta av än idag bland annat när jag på nätet tittar på Dagur og Vika eller läser en tidning. Annat som var en stor förnöjelse var de schackpartier vi spelade om kvällarna.
Det känns inom mig en stor saknad att Eiko lämnat jordelivet. Han fick ett långt och rikt liv med över 92 år. All gemenskap vi haft under åren är ett minne för livet som jag högt värdesätter. Jag hyser stor medkänsla med er barn som förlorat er far. Men det som ingen kan ta ifrån er är de ljusa minnena av Eiko. Hans livsverk skall ni bära vidare med glädje och stolthet.
----------
Vännen Lars-Gunnar i Sverige
